Sofia

Jag har en skada i knät som har suttit i under tre år. Skadan uppkom när jag åkte offpist, vilket betyder utanför de pistade backarna. Det var mycket träd därför var jag tvungen att vara snabb i svängar med slalomskidorna. Jag orkade inte med de snabba vändningarna med skidorna och då gick vänstra skidan åt rätt håll och högra skidan åt fel håll och jag vred till knät. Jag kände direkt att något var på tok och kunde inte åka mer den dagen. 

För tre år sedan tränade jag ingenting och var inte alls stark i mina ben. Vilket bidrog till att de blev en svår skada. Jag gick till en doktor, som är specialist på idrottsskador. Han drog slutsatsen att jag hade fått en bristning i senan, på insidan av knät. Råden jag fick var att gå till en sjukgymnast som hjälpte mig med övningar som jag kunde göra på gymmet för att stärka upp musklerna runt omkring. Övningarna var bra men ledde också till mycket värk. Jag tränade på maskiner för att på dem är det minst risk att göra fel. Maskinerna rörde framförallt bena men jag ville även träna de andra musklerna. Så inte bena blir vältränade och resten av kroppen inte var i form. Jag fick ett schema som jag skulle följa varje gång jag var på gymmet. När jag kände att jag orkade kunde jag höja vikterna på maskinerna och efter några månader såg jag stor skillnad. Sedan gick jag till doktorn igen och han kunde se att jag hade blivit mycket starkare i min ben. 

Vad jag märker idag av skadan är att jag måste hålla igång och träna regelbundet för att det inte ska göra ont i knät. När jag tränar kondition kan jag köra alla sorters konditonsträning, men när jag springer är det bäst att springa i skogen för att inte slita ut knät. Är jag på gymmet och tränar bena måste jag tänka mer på hur mycket vikt jag har. Jag kan inte ha för mycket vikt för då kan det hugga till i knät och göra väldigt ont. Lika så när jag gör utfallssteg eller knäböj kan jag inte gå ner exakt nittio grader som man ska göra utan där tänker jag mer på att köra lite lugnare. Nu för tiden känner jag inte alls att det gör lika ont i knät som det har gjort tidigare. Därför har jag inte lagt så mycket mer vikt på att träningen för just skadan. 

Hanna

För ungefär 4 år sedan på idrottslektionen i nian fick jag en bristning i bröstmuskulaturen eller det var i alla fall det vi trodde. På idrottslektionen skulle jag klättra upp i ett rep och på vägen ner kände jag hur något bara högg till och efter det kände jag smärta i bröstmuskulaturen. 

Jag försökte att träna på som vanligt, men smärtan påverkade mig och jag kunde inte längre använda min armstyrka lika mycket eller göra vissa övningar. Jag kände även smärta i viloläge. 

Jag gick på undersökningar för att kolla så att det inte var något fel på hjärtat och för att komma fram till vad det kunde vara. Undersökningarna visade inget konstigt eller farligt och läkarna kom fram till att de trodde att jag fått en bristning, så jag fick inflammations dämpande läkemedel och de rekommenderade mig att vila. 

Men åren har gott och jag har fortfarande inte blivit frisk. Smärtan varierar hela tiden, ibland kan allt kännas bra medan jag andra dagar kan jag ha jätte ont. Jag har gått på återkommande besök hos läkare, sjuksköterskor och till en sjukgymnast. Slutligen kom de fram till att jag hade inflammation i brosket mellan revbenen och bröstbenet. 

Det är ganska intressant hur de ser på det. När jag pratat med sjuksköterskorna rekommenderar dem att man ska vila och har skrivit ut inflammationsdämpande läkemdel. (efter 3 behandlingar med inflammationshämmande borde de inse att det inte hjälper och man borde testa något annat) Medan läkaren och sjukgymnasten vill att man ska försöka röra på sig så mycket som möjligt och få igång rörligheten igen och börja bygga upp muskulaturen. 

Eftersom jag fortfarande har stora problem med min skada och Sofia även har problem med skador såg vi detta som ett bra sätt att försöka få bot på våra skador. Vårt mål är att vi ska bli mindre besvärade av skadorna och kunna göra mer det vi vill och på sikt förhoppningsvis helt kunna vara obesvärade. Hur ska vi lägga upp vår träning för att styrka upp våra skador? Hur anpassar vi träningen?     

För min egen del blir det att fokusera mycket på att bygga upp muskulaturen kring skulderbladen och ryggen. Sjukgymnasten gav mig några övningar för att jag ska styrka upp min baksida på grund av att jag är starkare på framsidan, det ska göra att jag får en bättre hållning och få en balans mellan fram-och baksidan. 

Utöver dessa övningar ska jag försöka använda mina armar och bröstmuskulaturen så mycket som jag känner att jag klarar av utan att det känns obehagligt eller gör ont. Jag måste tänka på att jag inte överbelastar och utsätter dessa muskler för för hård träning. Om det känns bra efter ett tag, kan man långsamt antingen lägga på tyngre vikter eller köra hårdare. Det som är jobbigast är att jag oftast inte känner så mycket när jag väl tränar, om jag inte använder de musklerna väldigt mycket, utan det brukar komma senare när jag är i vila. Men det känns ändå som att jag mår bättre av att vara aktiv och försöka använda de musklerna än att inte göra någonting alls. Det jag tror också kan ha påverkat skadan är att jag tidigare var väldigt aktiv med både skidträning och dansträning. Men när jag började gymnasiet hade jag inte lika mycket tid till att träna längre och det blev att jag lade av. Det tror jag har gjort att musklerna också har blivit lite förtvinade. Så genom att minska ner på träningen har inte precis hjälpt, men skadan har även gjort mig begränsad i min träning och man påverkas mycket psykiskt.  

Skidträning i sig är en väldigt bra sport att hålla på med. Det är bra träning där man aktiverar hela kroppen. Jag tror att skidträningen kan hjälpa mig att komma en bra bit på vägen för att bli av med min skada. I längdskidåkningen är det viktigt att man har en stark bålstabilitet, starka armar och en bra styrkebalans i hela kroppen över lag. 

Detta kommer hjälpa mig att få en bra balans mellan fram- och baksida vilket leder till att jag kommer få en bättre hållning och bröstmuskulaturen kommer att dras ut lite och bli längre. Jag kommer träna upp mina armar och bröstmuskulatur med hjälp av stakningen. 

Det som är viktigt att tänka på är att jag inte utsätter skadan för för hård träning, alltså att jag inte kör för långa sträckor eller för svåra banor. Det bästa är att börja smått och sedan trappvis öka. Det är viktigt att lyssna på sin kropp! 

Slutligen kan jag komma fram till att en kombination av främst skidåkningen och styrketräning är en perfekt kombination och en hjälpande hand till att nå mina mål.